Jag är inte hemma där jag bor.
Mycket tid har förflutit sedan de röda rullväskornas intåg. Med tiden har också omvärlden förändrats och min värld likaså. Just nu bor jag och befinner mig i Oostende, Belgien.
Vad jag gör här kan defneras på olika sätt. Dels är jag här för att jobba som volontär på ett fågelrehabiliteringcentrum.
Men jag är också här för att få lite perspektiv på mitt liv och vad jag vill ägna det åt. Jag är här för att lära känna mig själv i en ny miljö och för att hitta min självständighet. Att försöka klara mig själv. Hur det går återstår att ta reda på. Just nu kämpar jag med att finna fast mark att stå på och med att vänja med vid det jag kallar "det vuxna livet". D.v.s. att man går upp på morgonen, åker till jobbet, jobbar, kommer hem från jobbet, lagar mat, diskar och sen försöker finna energi för att göra allt det andra... Det är inte så lätt som jag trodde att det skulle vara. Jag är inte van vid att jobba och arbetet här är verkligen fysisk. Jag är uppe och springer och städar och allt vad det är hela dagen, vilket är ovant för mig som kommer direkt från skolbänken följt av ett slappt sommarlov.
Man skulle kanske kunna tro att jag vill jobba med djur men det känns inte som att det är däruti min framtid ligger. Jag tycker om djur och att jobba med dem men under den korta tid jag varit här hittills så har jag inte blivit fågelfrälst.
Känner snarare mig mer säker på att det jag höll på med innan jag åkte hit är något jag vill hålla på med i framtiden. Saknar min teaterförening och mina lärorika föreläsningar i kultur- och idéhistoria. Fast mycket kan hända ännu. Om jag inte räknar helt fel är det tänkt som så att jag ska stanna här i 344 dagar till.
Just nu känns detta väldigt svårt att greppa och jag funderar en del över om jag verkligen vill stanna så länge men jag ska ge det lite tid. Det tar tid att växa in i nya miljöer ochatt bygga bo. Det vet jag i teorin men i praktiken är jag rastlös och vill finna fäste så fort som möjligt. Det här med att att vara trygg i det osäkra är inte riktigt min grej.
Vad jag gör här kan defneras på olika sätt. Dels är jag här för att jobba som volontär på ett fågelrehabiliteringcentrum.
Men jag är också här för att få lite perspektiv på mitt liv och vad jag vill ägna det åt. Jag är här för att lära känna mig själv i en ny miljö och för att hitta min självständighet. Att försöka klara mig själv. Hur det går återstår att ta reda på. Just nu kämpar jag med att finna fast mark att stå på och med att vänja med vid det jag kallar "det vuxna livet". D.v.s. att man går upp på morgonen, åker till jobbet, jobbar, kommer hem från jobbet, lagar mat, diskar och sen försöker finna energi för att göra allt det andra... Det är inte så lätt som jag trodde att det skulle vara. Jag är inte van vid att jobba och arbetet här är verkligen fysisk. Jag är uppe och springer och städar och allt vad det är hela dagen, vilket är ovant för mig som kommer direkt från skolbänken följt av ett slappt sommarlov.
Man skulle kanske kunna tro att jag vill jobba med djur men det känns inte som att det är däruti min framtid ligger. Jag tycker om djur och att jobba med dem men under den korta tid jag varit här hittills så har jag inte blivit fågelfrälst.
Känner snarare mig mer säker på att det jag höll på med innan jag åkte hit är något jag vill hålla på med i framtiden. Saknar min teaterförening och mina lärorika föreläsningar i kultur- och idéhistoria. Fast mycket kan hända ännu. Om jag inte räknar helt fel är det tänkt som så att jag ska stanna här i 344 dagar till.
Just nu känns detta väldigt svårt att greppa och jag funderar en del över om jag verkligen vill stanna så länge men jag ska ge det lite tid. Det tar tid att växa in i nya miljöer ochatt bygga bo. Det vet jag i teorin men i praktiken är jag rastlös och vill finna fäste så fort som möjligt. Det här med att att vara trygg i det osäkra är inte riktigt min grej.
