De röda rullväskornas intåg.
På fredags morgonen stod vi där på västra station redo att stiga på tåget för en härlig helg med våra fina röda rullväskor. När vi kom till stan så bestämde vi oss för att leta upp stället vi skulle bo på. På internet, detta magnifika ting, hade vi hittat ett B&B för 150 nok/natt. Bra pris tänkte vi men när vi kom dit vi kände oss något missplacerade. Vi två var de enda med rullväskor och med lakan. Alla andra var backpackers och vi stack verkligen ut. Första natten där hade vi sovsalen helt för oss själva och vi låg där och undrade om de tyckte vi var så konstiga så att de inte vågat placera någon annan i samma rum som oss. Sovsalen var nämligen enorm och de bodde en hel del annat folk på stället. Att vi inte fattade ett dugg av vad norskarna som jobbade på stället sa hjälpte inte heller situationen. Dessutom kände jag en viss press på mig att man borde ha förstått vad de sa så det hade kännts dumt att prata engelska med dem.
Det som är så bra med min vän är att hon liksom jag kan skratta åt sitationer som denna. Den andra natten kunde vi dock pusta ut. Sovsalen fylldes av en massa andra människor från alla håll och kanter. Vi var däremot fortfarande de enda med rullväskor och lakan. De andra hade ryggsäckar och sovsäck. En tanke fanns ändå kvar hos mig. Tänk om den första natten bara var en provnatt för att se om vi med rullväskorna och ombyten kunde klara av att sova i sovsal?
