Such A Common Bird

...eller vad vissa skulle kalla midsommar har passerat. Det är kul att vi fortfarande firar denna högtid. Den enda högtid vi har kvar som inte bottnar i kristendomen. Eller har jag fel?

Trots att midsommar glädjer mig på det sättet så vill jag endå påstå att den är lite överreklamerad. När jag var liten så var det kul att dansa runt stången och sjunga sånger men nu har jag blivit äldre och famljen åker inte längre någonstans och dansar inte längre. I alla fall inte på midsommar. Jag saknar. Jag önskar mig tillbaka till min barndom och inser att det var inte bättre förr. Det var annorlunda. Bättre annorlunda möjligtvis.

Till er som fortfarande dansar. Fortsätt med det. Det glädjer mig. Dans är inte överreklamerat i  midsommar sammanhang. Det jag stör mig på är att man borde göra något eftersom det är midsommar. Mitt borde/måste blev en hyllning till latmasken i mig. Jag låg kvar länge i sängen. Drömde. Sedan lagade jag mig själv en helt underbar frukost. Satt ute på balkongen i solen och åt den medan jag läste. Tog det lilla lugna. Sedan på kvällen, när min bror kravlat ut ur sin kokong kl 18 så lagade han och jag mat. Följt av bakning. Samtal. Vänskap.

Vi pratar framtid. Vi pratar om hur jag alltid ska... allt eller inget.... satsa hundra procent eller skita i det. Mellanvägen är inte min väg. När jag känner är det så starkt jag kan. Jag är fullkomligt uppfylld av mina känslor eller så är jag blank. Fast oftast varierar det mellan de olika känslorna. Syskon är glädje och jag är så glad över de samtal vi har.