Rastlöst rullandes tummar
I torsdags var jag ledig. I fredags var jag ledig. Nu i helgen har jag varit ledig. Imorgon är jag (typ) ledig. Hela vintern har jag klagat på att jag aldrig varit ledig. Hela vintern har jag, när jag väl varit ledig, bara degat. Då har det varit berättigat. Då har jag förtjänat det.
Nu har jag visserligen slitit asset av mig i skolan i många år. Trots det känns det inte som att jag förtjänar att vara ledig. Eller jag tycker det är jobbigt att vara ledig. Känner mig så onyttig. Under de senaste dagarna har jag legat hemma i solen och läst ute på gräsmattan. Träffat en del kompisar.
Det känns tomt.
Vad är jag utan alla saker jag har att göra? Vad är jag utan min duktighet? Vad är jag när sommarn kommer och det inte längre finns något att vara duktig på? (Förutom att ta det lugnt förstås) Det finns inte längre några lärare som jag behöver vara duktig för. Det finns ingen som behöver min duktighet. Inte ens jag själv.
Tomhet
Jag hoppas att jag inte kommer känna så här hela sommarn. Jag ska inte känna så här hela sommarn.
Jag vill lära mig att skriva på riktigt men när det radioaktiva monstret i min mage äter upp mig inifrån är allt som kommer ut,
missbildat.
Miss-bildad
Fröken bildad
Smarta fröken
Smart tjej
Duktig flicka
Det radioaktiva monstret äter upp mig inifrån. Jag kommer aldrig att bli någon riktig poet om jag inte lär mig att skriva.
Allt jag blir är Miss Bildad.
Kommentarer
Trackback
