Such A Common Bird

Det är sommarlovet som kommer och knackar på dörren när jag sover. Som väcker mig med sina ljumma vindar och värmande sol. Egentligen så har jag inte sommarlov men det fick bli så nu och jag är glad över att jag tillät mig själv att vara ledig. Egentligen så borde jag jobba eller nått sådant men eftersom jag åker iväg i september för att vara borta i ett år och bara jobba, jobba, jobba... så tyckte jag att jag skulle vara ledig. Hinna träffa alla vänner, umgås med familjen och ta det lugnt. Låta monstret i magen gå i ide för att förhoppningsvis inte vakna till liv i höst igen. Det känns visserligen ganska oundvikligt men jag ska göra mitt bästa. Mitt eget sommarlov är ett steg på vägen.