Totally outrageous behaviour eller bara kallprat
Allt beror på hur man ser det.
Jag har en kapad dator i mina händer. Eller kapad och kapad men men... den är inte min i alla fall och jag har inte hyrt den för en skamligt hög penning på någon centralstation eller flygplats i södra Sverige. Jag har lånat den om sanningen ska fram.
Hursomhaver, jag är otroligt less på det här som nu kommer. Vardagslunken. Så jag tänkte: Man kanske ska åka på någon rolig festival i sommar? Men vad märker jag... Alla har typ samma bokningar och den ända "mainstream" festivalen som känns värd att åka på är Gbgs nya stadsfestival "Way out West". Men som om "gud" inte jävlats med mig nog i mitt liv så är jag på Gotland när den äger rum. Visserligen på medeltidsveckan som jag vill vara på.
Allt gott har en baksida som inte är så vacker. Förutom jag då.
Eller oj oj oj. Nu blev jag visst barnförbjuden, eller inte. Det känner jag är lite problemet med landet vi bor i. Allt ska vara SÅ lagomt. Punkt slut. Grejen är ju att alla jag pratar med det här om håller med mig och ändå så forstsätter vi alla att vara lagom.
Jag ska starta en over the top sekt. I den så ska man aldrig hålla tillbaka någonting. Känner man inget så får man väl sitta där och inte göra det. Vi ska inte censurera oss själva.
Kom att tänka på att jag läste en artikel för ett antal månader sen om ett ställe här i Sthlm där man gick för att dansa bara för att dansa. Rummet folket dansade i var tydligen mörkt så det blev inte den där prestationsångest. "Inget nu ska jag vara sexig så att killarna/tjejerna lägger märke till än." Det lät härligt. Prestationsångest är en demon som äter upp dig inifrån och ger dig magkatarr. Trust me, I know.
Jag har en kapad dator i mina händer. Eller kapad och kapad men men... den är inte min i alla fall och jag har inte hyrt den för en skamligt hög penning på någon centralstation eller flygplats i södra Sverige. Jag har lånat den om sanningen ska fram.
Hursomhaver, jag är otroligt less på det här som nu kommer. Vardagslunken. Så jag tänkte: Man kanske ska åka på någon rolig festival i sommar? Men vad märker jag... Alla har typ samma bokningar och den ända "mainstream" festivalen som känns värd att åka på är Gbgs nya stadsfestival "Way out West". Men som om "gud" inte jävlats med mig nog i mitt liv så är jag på Gotland när den äger rum. Visserligen på medeltidsveckan som jag vill vara på.
Allt gott har en baksida som inte är så vacker. Förutom jag då.
Eller oj oj oj. Nu blev jag visst barnförbjuden, eller inte. Det känner jag är lite problemet med landet vi bor i. Allt ska vara SÅ lagomt. Punkt slut. Grejen är ju att alla jag pratar med det här om håller med mig och ändå så forstsätter vi alla att vara lagom.
Jag ska starta en over the top sekt. I den så ska man aldrig hålla tillbaka någonting. Känner man inget så får man väl sitta där och inte göra det. Vi ska inte censurera oss själva.
Kom att tänka på att jag läste en artikel för ett antal månader sen om ett ställe här i Sthlm där man gick för att dansa bara för att dansa. Rummet folket dansade i var tydligen mörkt så det blev inte den där prestationsångest. "Inget nu ska jag vara sexig så att killarna/tjejerna lägger märke till än." Det lät härligt. Prestationsångest är en demon som äter upp dig inifrån och ger dig magkatarr. Trust me, I know.
Kommentarer
Trackback
