Vissa människor förblir.
Igår var det mösspåtagningsbal. Det betyder att vi som ska ta studenten i år (om nästan en vecka) har bal där vi tar på oss våra studentmössor. Så idag sitter jag hemma med bakfyllan som kompanjon. Vi har det ganska trevligt ute på terassen i solen. Vi samtalar om vad som kunde gjorts, inte var så bra att det gjordes och vad vi kunde gjort bättre. Ganska meningslöst egentligen eftersom inget förändras bara för att vi sitter här och tycker. Å andra sidan har jag haft många andra meningslösa diskussioner som varit mer meninglös än denna.
Samtalet vi har förändrar inte vad som hänt men det kan kanske förändra vad som komma skall. Kanske lär jag mig att tänka innan jag pratar men sen är det också när jag inte tänker som jag har som roligast. Jag vill poängtera att för detta behöver jag INTE alkohol jag är väldigt duktig på att inte tänka i alla möjliga sammanhang. Om det är mjölk i glaset jag dricker ur kvittar.
Fast mest är jag duktig på att tänka för mycket. Efter ett tag går tänkandet över i ältande och vissa ord önskar jag att jag kunde sudda bort för alltid. Men det är väl det som är grejen med livet. Sagt är sagt och gjort är gjort. IBLAND får man en andra chans men det är sällan och vi missar den oftast eftersom vi stirrar oss blinda på de ord vi önskar att vi inte sagt.
Vissa människor förblir. De går inte att sudda ut. Precis som orden. Vi stirrar oss blinda på dem och önskar att vi aldrig fötts. För kanske är det lättare att sudda ut sig själv än att sudda ut ord och andra människor.
Jag går ut i skogen för att leka kurragömma och du tar tåget till en annan stad för du tror att livet där är mycket grönare än i skogen.
Samtalet vi har förändrar inte vad som hänt men det kan kanske förändra vad som komma skall. Kanske lär jag mig att tänka innan jag pratar men sen är det också när jag inte tänker som jag har som roligast. Jag vill poängtera att för detta behöver jag INTE alkohol jag är väldigt duktig på att inte tänka i alla möjliga sammanhang. Om det är mjölk i glaset jag dricker ur kvittar.
Fast mest är jag duktig på att tänka för mycket. Efter ett tag går tänkandet över i ältande och vissa ord önskar jag att jag kunde sudda bort för alltid. Men det är väl det som är grejen med livet. Sagt är sagt och gjort är gjort. IBLAND får man en andra chans men det är sällan och vi missar den oftast eftersom vi stirrar oss blinda på de ord vi önskar att vi inte sagt.
Vissa människor förblir. De går inte att sudda ut. Precis som orden. Vi stirrar oss blinda på dem och önskar att vi aldrig fötts. För kanske är det lättare att sudda ut sig själv än att sudda ut ord och andra människor.
Jag går ut i skogen för att leka kurragömma och du tar tåget till en annan stad för du tror att livet där är mycket grönare än i skogen.
Kommentarer
Trackback
