Such A Common Bird

Jag sitter på tåget från Brussel Luchthaven till Oostende, det är fredag.
Jag har smutsiga kläder, trasiga skor och har inte duschat på flera dar.

(Varmvattnet fungerar inte)

Jag hostar och snörvlar.
Mina ögon är rödkantade.

Det känns lite som att de som tittar på mig tror att jag är någon slags pundare, knarkare.

Jag blir inte hög på pulver eller piller,
jag blir hög och låg på mina känslor.
Jag rider på dem som surfarna rider på sina vågor.
De tar mig långt upp och långt ner. Ibland trillar jag av och vet inte riktigt var jag befinner mig.

Att värmen inte fungerar är ju knappast mitt fel.