Such A Common Bird

Det störande bruset i i mitt huvud har sakta men säkert klingat bort. Idag var jag  på jobbet igen efter två dagar i sjuksäng. Jag mådde ärligt talat inte bra men jag tror att det delvis berodde på att mitt inre var i lagom kaos. Att jobba innebär visserligen att arbeta men också att vara omgiven av en massa härliga människor. Särskilt på fredagar, då har vi två volontärer som är roliga som få. Els och Simon.

Mitt paranioda jag säger att jag bara låtsas att jag mår bra eftersom jag har en massa människor omkring mig som jag inte orkar må dåligt inför. Mitt måbra-jag säger att det är för att jag har människor omkring mig som jag mår bra. Det går kanske ihop i slutändan men måbra-jagets version känns en aning mer positiv så jag väljer att lyssna på den just nu. De två sjukdagarna var dock välbehövliga. Lite tid att bara vara själv och sortera i soprummet. Lite tid att vara vid havet och bara andas. På söndag kommerlillebror. Det gör mig glad i själen.