Such A Common Bird

Just nu kämpar jag med att få något grepp om tiden. Tiden går fort men ändå långsamt. Känns som att det var länge sedan jag åkte hemifrån men ändå är antalet dagar ganska få. Tiden släpar på. Jag har nedräkning för julresan hem till Sverige. Vet inte riktigt vad det säger om nått. Har nedräkning för när lillebror kommer och det vet jag betyder att jag saknar honom. Jag har kommit in i en ny period med mycket tankar och saknad efter familj och vänner. Den förra varade i kankse två veckor. Hoppas att denna blir kortare än så...
Tankarna dras också till pappa. Det var länge sen. Lite sorg, mycket sorg när jag tänker efter, i själen som jag inte riktigt vet var jag ska placera. En sorg att ta hand om och vårda samtidigt som jag måste ta hand om mig själv också. Vad kommer först?


Jag har börjat bilda mig en liten "familj" här nere. Två andra tjejer. De kommer från Ungern. De bor i samma hus som jag men i andra rum. Vi umgås, hjälps åt, lagar mat. Skapar en liten trygghetszon. Det är behövligt. Jag behöver det och även om jag inte känner att jag kan gå till dem för att gråta än så känns det ändå som att de finns där... Bara tryggheten som infinner sig när jag hör någon annan skramla i rummet brevid. Och också att någon hjälper mig att hänga tvätten när jag kommer kånkandes med den sent på kvällen... ja det är de små sakerna som gör det hela.