Such A Common Bird

Idag vaknade jag, världen var inte kantig längre men en aning sned. Kände fortfarande inte riktigt som att jag var rätt. Sen gick jag på yogan, sträckte ut kroppen och visst blev det lite bättre. Efter frukost med varmchoklad, som jag visserligen brände mig på, var det ännu lite bättre men något grumligt låg ändå över allt. En känsla som jag inte ens kan beskriva med geometriska former eller linjer. Sen gick jag förbi det som kom att bli dagens räddning. En hink med ett pärlplatte-set!
Jag cyklade hem och ägnade större delen av eftermiddagen till detta barndomensnöje. Ett fokus samtidigt som jag fick vara kreativ men ändå räta ut tankarna. Gjorde trädet och några underlägg för koppar och glas plus lite annat.

Sen havet såklart, jag gick ner. Satt där en stund och blickade ut, lyssnade på sånger som sjöng om kärlek. De flesta sånger handlar ju om kärlek, på ett eller annat sätt. Tillbaka från stranden kunde jag gå med ett leende på läpparna. Allt känns inte perfekt men jag har i alla fall hittat mig själv igen i detta kaos som vi kallar världen.