Känslorna spirar?

Våren är på intåg och jag är så otroligt tacksam. Själen och kroppen har gått på sista reserverna den senaste tiden och solen, värmen, ger mig energi på nytt. Idag har jag inte precis gjort något, småplockat lite men ändå så känns det som att lite vikt har lyfts från mina axlar. Jag ser framåt i tiden nuförtiden. Inte så mycket bakåt och det känns bra. Jag ändras och jag känner det innerst inne dessutom.
Förut så tittade jag för mycket i bakspegeln. Nu kör jag sällan bil.

Mitt lilla problem just nu är att det inte finns plats för kärlek. Inte från någons håll. Tiden är så packad och det är så mycket som ska hinnas med. Jag behöver känna att vi finns någonstans i allt det här. Det handlar inte bara om mig utan också om att jag är rädd att förlora dig. Det gäller inte för endast dig utan för hon och han och dem också. Hur kommer det sig att vi prioriterar så mycket meningslösheter istället för att finnas där för varandra. Pengar ska tjänas och gränser  tänjas för vad vi kan utstå. Ibland känns det  som att vi själva går sönder på bekostnad av  känslobanden eller  är det så att det är en och samma sak?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0