Trååkigt (saker att göra)
Nu sitter jag här igen, har inget att göra. Lågt blodtryck håller mig inne. Skulle jag ta en promenad skulle det kännas skönt till en början men sen skulle illamåendet, huvudvärken och yrseln komma igen.
Det har hållt på i mer än en vacka nu och börjar gå mig ordentligt på nerverna. Imorgon ska jag i alla fall göra ett försök till att gå och jobba. Om jag inte svimmar av att klä på mig förståss ;-)
Grejen är ju att jag är en sån där människa som lätt blir rastlös och även om jag lyckas njuta av stillheten och möjligheten att bara ligga still och slappa så får jag dåligt samvete efter. Det finns saker som behövs göras. En är påbörjad, förberedningen för den muntliga examen. Känns som jag har det någorlunda under kontroll. Orden finns där men ibland blandas svensk och flämländsk grammatik ihop och meningarna blir inte helt korrekta. Gör docj mitt bästa för att utvecklas men fuskar lite när jag ber pojkvännen rätta istället för att lägga ner en massa energi på det själv... Sen så är det stipendiesökandet som behöver förberedas. Kontakta eventuella referensen och skriva själva ansökan. Jag har bara svårt att greppa hela "plugga i England hösten -09" grejen så det är svårt att motivera sig till att ta tag i det. Det ska dock göras. Drömmen vore väl om det var klart till nästa helg. Då kommer lillebror och det blir kalas! Helgen efer detbär det av till Amsterdam. Woho! Ser fram emot det som f*n. Sen så har jag lite tid men Jag vill helst gärna inte stressa det. Bestämmer nu att maila lite och fråga efter referenser i helgen. Har visserligen några planer då men det ska nog klicka ändå...
Känns som att jag skriver om ganska ointressanta ämnen nu men jag ser det som så att om jag skriver det här så måste jag göra det. Blir som mer press på mig då. Kankse. Fast det får mig inte direkt att må bra över det...
Hursomhelst så har jag lyckats ta mig ur det värsta tanketräsket som jag lätt hamnar i när det finns för mycket tid till ingenting. Försökte att titta på TV via datorn men även det blev långtråkigt efetr ett tag. Nu har jag börjat läsa igen. Känns skönt på något sätt. Saknar den kulturella atmosfären och att läsa är väl en del av hela den livsstilen så att säga.
Boken heter: Tillsammans är man mindre ensam.
Har inte kommit så långt hitills men den är lovande.
Det var väl allt förutom att en kompis just tipsade om de här: www.myspace.com/operatorplease
Det har hållt på i mer än en vacka nu och börjar gå mig ordentligt på nerverna. Imorgon ska jag i alla fall göra ett försök till att gå och jobba. Om jag inte svimmar av att klä på mig förståss ;-)
Grejen är ju att jag är en sån där människa som lätt blir rastlös och även om jag lyckas njuta av stillheten och möjligheten att bara ligga still och slappa så får jag dåligt samvete efter. Det finns saker som behövs göras. En är påbörjad, förberedningen för den muntliga examen. Känns som jag har det någorlunda under kontroll. Orden finns där men ibland blandas svensk och flämländsk grammatik ihop och meningarna blir inte helt korrekta. Gör docj mitt bästa för att utvecklas men fuskar lite när jag ber pojkvännen rätta istället för att lägga ner en massa energi på det själv... Sen så är det stipendiesökandet som behöver förberedas. Kontakta eventuella referensen och skriva själva ansökan. Jag har bara svårt att greppa hela "plugga i England hösten -09" grejen så det är svårt att motivera sig till att ta tag i det. Det ska dock göras. Drömmen vore väl om det var klart till nästa helg. Då kommer lillebror och det blir kalas! Helgen efer detbär det av till Amsterdam. Woho! Ser fram emot det som f*n. Sen så har jag lite tid men Jag vill helst gärna inte stressa det. Bestämmer nu att maila lite och fråga efter referenser i helgen. Har visserligen några planer då men det ska nog klicka ändå...
Känns som att jag skriver om ganska ointressanta ämnen nu men jag ser det som så att om jag skriver det här så måste jag göra det. Blir som mer press på mig då. Kankse. Fast det får mig inte direkt att må bra över det...
Hursomhelst så har jag lyckats ta mig ur det värsta tanketräsket som jag lätt hamnar i när det finns för mycket tid till ingenting. Försökte att titta på TV via datorn men även det blev långtråkigt efetr ett tag. Nu har jag börjat läsa igen. Känns skönt på något sätt. Saknar den kulturella atmosfären och att läsa är väl en del av hela den livsstilen så att säga.
Boken heter: Tillsammans är man mindre ensam.
Har inte kommit så långt hitills men den är lovande.
Det var väl allt förutom att en kompis just tipsade om de här: www.myspace.com/operatorplease
Kommentarer
Trackback
